nu e bröstet efter många om och men borta... trodde jag skulle må jättehemskt men faktum e att jag känner mej oerhört lättad. den psykiska pressen har släppt o jag känner mej piggare än jag gjort på två månader... o tack alla vänner va snälla ni e! o tack stefan som gjort dom senaste veckorna lite lättare!
kram från avdelning 2
kram från avdelning 2
1 kommentar:
Tack själv! Du är ju en riktig vän!
Kram Ullis, Aaron och praktkarren
Skicka en kommentar