here we go again

japp då ska man försöka va en kreativ bloggare igen;). de e så mycket som hänt så jag har själv svårt o fatta... operation, cellgift o strålning.. o fet blev man oxå. o mitt i alltihop måste älskade lillis avlivas. ja de har då inte varit nån rolig period. men sakta men säkert börjar jag känna mej som vanligt igen.

det värsta under den här tiden va dom tre sista cellgiftsbehandlingarna med kortison. herregud har aldrig haft sån ångest som jag hade då. plus att det värkte i lederna o lixom sprang i kroppen. visste inte vart jag skulle ta vägen o böla mest hela tiden.

fettet har jag iaf till stor del tagit mej an! de va en mycket beslutsam anna som gav sej ut i slingan efter cellgiftet för o få tibax sin kondition igen. jisses så jobbigt de va, men med världens jävlar anamma o en blick som kunnat döda gick de! från 500 m till 8 km på typ en månad!

under denna tiden har jag tagit upp agilityn me zandi igen, vilket gjort jättemycket för mej. att se hur kul zandi tycker de e, att hålla banor i huvet, har gjort att man glömt bort att man va sjuk. de roligaste me agilityn e utan tvekan träningarna hos emelie norrman! vilken otroligt förmåga o läsa djur alltså! en fenomenalt duktig tjej!

nu har jag börjat dansa igen o de e bara såååååååååå roligt. oxå en fenomenal tjej, anna på studio danza. att man kan sprida så mycket glädje o samtidigt lära ut till folk på ett så proffessionellt sätt, de e en begåvning i sej!

en sak har jag iaf lärt mej under den här tiden. de gäller o se till o göra sånt man tycker om, o att umgås med personer som ger en kraft att komma tillbaka. tack till alla er som ställt upp så mycket för mej, ni vet alla vem ni e! speciellt stort tack till linda som nog ringde o kolla hur de va me mej nästan varje dag!

japp en kortfattad uppdatering av läget va detta! nu hinner jag inte mer för jag ska iväg till studio danza!

kram