ibland e de bara för jävligt o leva alltså. dom dagarna när man liksom inte förstår vitsen med varför man finns till. har haft tre sådana dagar nu. de känns som om man skulle vilja krypa ur sin kropp o bara springa iväg långt långt bort till en värld förbi denna...de man behöver i dessa stunder e lycka. men hur hittar man den? önskar att jag inom en snar framtid kommer fram till svaret. de e inget roligt att hela tiden bara liksom uthärda sin existens. jag vill känna glädje o jag vill verkligen de, men när man stöter på motgång på motgång allt som oftast så känner man mest ångest istället. undrar varför allt e som det e. om det e något slags straff. jaja nån gång kanske allt ordnar sig.
3 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
usch Anna. Jag önskar dig verkligen all lycka - det vet du.
Massor av kramar från Ullis
Ta hand om dig själv i första hand för det är du värd! Lyckan kommer säkert när du minst anar det! Håller tummarna hårt! Kram/L
Skicka en kommentar