vilken tur jag e fri

jag tror jag ibland bara vill flytta från denna stan. ystad e världens mysigaste stad men vissa dagar vill man bara bort. vart jag än går blir jag påmind om mitt senaste otäcka ex. överallt ser man hans förra flickvänner, alla han varit på o snuskat sej med, hans släktingar osv.

absolut inte för att jag vill ha eländet tibax, men jag vill ju inte bli påmind om hans existens. tur att han själv flyttat iaf så man slipper den obehagliga upplevelsen o se honom. för övrigt så förtjänar inte sol o vårare som honom att ha nån existens enligt min mening.

o jag har verkligen fått reda på nu, att de som hände va inte mitt fel. de va inte jag som va konstig eller mentalt störd utan de va han som hade (eller rättare sagt har) stora problem med sej själv. efter att ha pratat me en mängd personer som haft med honom o göra har jag kommit till insikt, vilket känns väldigt befriande. för jag e långt ifrån ensam. han har lurat, e skyldig pengar o har burit sej dumt åt mot så många.

de finns inte en enda som sagt att jag ska sluta prata skit om honom, utan alla säger att dom e inte förvånade. verkar i efterhand som om alla visste va de va för en usling utom jag. men en sak e iaf säker, att jag har lärt mej en läxa. även om den sved o jag mådde dåligt väldigt länge så kommer jag i fortsättningen o känna igen den typen av människor. egoistiska, beräknande, falska, samvetslösa o manipulerande. dom förstör o kväver allt som kommer i deras närhet. o om man inte vet bättre så har dom innan man hinner blinka dragit ner dej så djupt o gjort dej så illa att du inte har nån motståndskraft kvar.

o allt handlar bara om en snygg yta. allt som e jobbigt sopar man under mattan så man slipper konfrontera. man flyr till nya platser o nya människor stup i ett. jag kan bara beklaga den stackars tjej som han nu slagit klorna i. drygt 20 år e hon bara...tjejen har förstört sitt liv för lång tid framåt. men man kan ju tyvärr inget göra, hon e ju redan fullproppad me lögner.

jag tackar min lyckliga stjärna för att jag e en person som reagerar. vilken tur att jag böla o skrek o satte mej på tvären. hade jag bara spelat med så hade jag kanske varit fast i de där eländiga förhållandet fortfarande. mina starka reaktioner gjorde att han tröttna på mej o de e nog de enda jag kan tacka honom för. en kommentar från hans pappa va ganska kul: hade du bara haft mer pengar anna, så hade han stannat hos dej längre. hm de säger ju en del...

ja anna... 50 papp va nog ändå billigt för o bli av med ett svin som honom...